NY BLOGG! NY BLOGG! NY BLOGG! NY BLOGG! NY BLOGG! NY BLOGG! NY BLOGG! NY BLOGG! NY BLOGG! NY BLOGG! NY BLOGG! NY BLOGG! NY BLOGG! NY BLOGG! NY BLOGG! NY BLOGG! NY BLOGG! NY BLOGG! NY BLOGG! NY BLOGG! NY BLOGG! NY BLOGG! NY BLOGG! NY BLOGG! NY BLOGG! NY BLOGG! NY BLOGG! NY BLOGG! NY BLOGG! NY BLOGG! NY BLOGG! NY BLOGG! NY BLOGG! NY BLOGG! NY BLOGG! NY BLOGG! NY BLOGG! NY BLOGG! NY BLOGG! NY BLOGG! NY BLOGG! NY BLOGG! NY BLOGG! NY BLOGG! NY BLOGG! NY BLOGG! NY BLOGG! NY BLOGG! NY BLOGG! NY BLOGG! NY BLOGG! NY BLOGG! NY BLOGG! NY BLOGG! NY BLOGG! NY BLOGG! NY BLOGG! NY BLOGG! NY BLOGG! NY BLOGG! NY BLOGG! NY BLOGG! NY BLOGG! NY BLOGG! NY BLOGG! NY BLOGG!
fredag 11 september 2009
tisdag 8 september 2009
Min Kamp
Varje dag är en kamp för mig just nu. Jag kämpar och kämpar och försöker verkligen att hitta tillbaka till mig själv.
Det går framåt men inte så fort som jag önskade.
Lägenheten är fortfarande ett enda mess, och jag ska vilken dag som helst nu ta mig i kragen och se till att det blir snyggare. Det ska städas städas städas så fort jag får orken. Just nu så är jag trött hela dagarna och Neo går ju såklart först :)
Har börjat skriva ner saker som jag ska börja göra om dagarna för att må bättre, men än så länge går det inge vidare (måste notera att kl är strax före 01 just nu, jag duschade 1 gång förra veckan och ätit ca ett, ibland två mål om dagen)
* Gå upp kl.9
* Gå och lägga sig senast 23
* Ut och gå varje dag, i ordentlig takt
* Duscha minst varannan dag
* Börja med nån hobby, typ fotografering och scrapbooking.
* Äta frukost, lunch och middag
* Börja träna nånting, för att få igång kroppen, och kanske hitta nån muskel som inte flyt från min kropp...
Jaja, nu börjar klockan närma sig halv två, så nu ska jag sova :)
Godnatt
Det går framåt men inte så fort som jag önskade.
Lägenheten är fortfarande ett enda mess, och jag ska vilken dag som helst nu ta mig i kragen och se till att det blir snyggare. Det ska städas städas städas så fort jag får orken. Just nu så är jag trött hela dagarna och Neo går ju såklart först :)
Har börjat skriva ner saker som jag ska börja göra om dagarna för att må bättre, men än så länge går det inge vidare (måste notera att kl är strax före 01 just nu, jag duschade 1 gång förra veckan och ätit ca ett, ibland två mål om dagen)
* Gå upp kl.9
* Gå och lägga sig senast 23
* Ut och gå varje dag, i ordentlig takt
* Duscha minst varannan dag
* Börja med nån hobby, typ fotografering och scrapbooking.
* Äta frukost, lunch och middag
* Börja träna nånting, för att få igång kroppen, och kanske hitta nån muskel som inte flyt från min kropp...
Jaja, nu börjar klockan närma sig halv två, så nu ska jag sova :)
Godnatt
*Kram på er*
lördag 29 augusti 2009
Hörde låten på radion... Då brast det i hjärtat på mig!
Jag önskar jag kunde säga att det är en fas vi går igenomen storm vi måste orka rida ut oh jag önskar jag kunde säga att vi klarar det tillsammans att allting kommer ordna sig till slut men hur säger man till nån att här tar vägen slut och hur säger man till nån att hjärtat längtar ut (ref) och jag kan inte ljuga för dig du känner mig allt för väl men om du ser mig i ögonen så säger dem ett långsamt farväl här är din drottning utan krona likgiltig och trött en sorlig figur som du aldrig riktigt mött och när jag ser mig över axeln på åren som bara gick ser jag allt som gick förlorat men också allt som vi fick och vad säger man till nån som vill börja om igen då det redan är för sent då man redan är på väg (ref) och jag kan inte ljuga för dig du känner mig allt för väl men om du ser mig i ögonen så säger dem ett långsamt farväl jag tvår mina händer i kärlekens namn du kan vinna allt du förlorar ibland du faller omkull men du reser dig igen det är inte över, det är bara så det känns och hjärtat vill, och hjärtat kan göra underverk ibland men vägen som vi färdas på nu den leder ingenstans (ref) och jag kan inte ljuga för dig du känner mig allt för väl så vad vi än kallar det så är det bara ett långsamt farväl ett långsamt farväl så när du ser dig över axeln på åren som bara gick ser du allt som gick förlorat då eller allting, allting som vi fick Det röda är de ord i texten som verkligen slår mig i hjärtat... *Kram på er* |
fredag 28 augusti 2009
...
Jag vet inte hur jag ska förklara, men just nu är det bara Neo som kan få mig att känna mig lycklig. Väldigt ofta så är det bara en fasad att jag ler för att han inte ska se att jag är ledsen, för varje dag så vill jag bara gråta.
Vi har möblerat om nästan hela lägenheten för att jag känner att jag bara vill härifrån. Jag trivs i skutskär nu men lägenheten äter upp min själ.
Vi håller på att städa också men det känns som att det aldrig blir städat.
Andreas beter sig som en idiot många gånger om dagen och tar inte åt sig av det jag försöker förklara och hjälpa honom med när det kommer till Neo.
Han vill göra på sitt sätt och tycker att Neo ska anpassa sig efter HONOM! Detta gör att jag oftast inte ber om hjälp.
Andreas varken ser eller hör själv när jag behöver hjälp, så när jag verkligen ber om hjälp så är jag på gränsen till att brista i gråt. Så långt går det innan jag överlämnar Neo till Andreas.
Detta skedde just i kväll och Andreas tycker ju då att Neo ska anpassa sig efter honom och att Neo ska lära sig att somna av sig själv om man lägger ner honom i sängen. Så där ligger Andreas i sängen och låter sig ligga och titta på när Neo förtvivlat skriker och gråter.
När jag tillslut går in i sovrummet (efter att ha stått i dörren och tittat en liten stund) så tar Andreas upp honom.
När jag då frågar Andreas: "Tar det verkligen så lång tid för dig att förstå att han inte vill ligga ensam bredvid dig?", så får jag svaret: "Nej men jag ska bara byta blöja. Han måste ju lära sig att han ska kunna somna även utan att ligga hos oss"
Ibland kommer det dagar när Andreas verkligen är underbar med Neo, men det är mycket Dator och nu X-box som kommer i mellan.
Nu ikväll så försökte jag natta Neo men han vaknade igen så fort jag la honom i sängen. detta hände minst tio gånger innan jag höll på att brista. Under dessa två timmar som jag försökte natta honom utan resultat så känns det som att Andreas borde sagt något eller åtminstone märkt att jag hade det jobbigt, men nej. han har ju fått hem ett nytt Tv-spel idag *wohooo(not!)* Han märker alltså inte ens där han sitter en meter från Tvn att jag sitter två meter bakom honom och gråter.
Jag vill bara försvinna långt långt bort, länge länge länge... Men jag skulle aldrig i hela mitt liv lämna Neo bakom mig. Jag skulle heller inte klara av att ta Neo ifrån sin pappa och jag tycker det även är svårt att lämna Andreas då jag vissa dagar verkligen verkligen älskar honom.
Jag är alltså enligt BVCs test deprimerad (fick svara på 10 frågor, och där de flesta ligger mellan 5-10, ligger jag på 20. Det enda som jag svarde som var kanon var att jag aldrig skulle göra illa mig själv, och att jag kan känna och umgås med min son) Jag går hos psykologen som verkar tycka att man arbetar sig igenom det jobbiga genom att bara diskutera det positiva.
Så snart orkar jag inte mer. Jag håller på att brista. Jag skulle aldrig skada mig själv, eller Neo. Jag skulle aldrig heller lämna honom för nått i världen.
Men jag vet inte hur jag kommer må om ett tag. Jag mår skit just nu och det blir värre för varje dag.
Vi har möblerat om nästan hela lägenheten för att jag känner att jag bara vill härifrån. Jag trivs i skutskär nu men lägenheten äter upp min själ.
Vi håller på att städa också men det känns som att det aldrig blir städat.
Andreas beter sig som en idiot många gånger om dagen och tar inte åt sig av det jag försöker förklara och hjälpa honom med när det kommer till Neo.
Han vill göra på sitt sätt och tycker att Neo ska anpassa sig efter HONOM! Detta gör att jag oftast inte ber om hjälp.
Andreas varken ser eller hör själv när jag behöver hjälp, så när jag verkligen ber om hjälp så är jag på gränsen till att brista i gråt. Så långt går det innan jag överlämnar Neo till Andreas.
Detta skedde just i kväll och Andreas tycker ju då att Neo ska anpassa sig efter honom och att Neo ska lära sig att somna av sig själv om man lägger ner honom i sängen. Så där ligger Andreas i sängen och låter sig ligga och titta på när Neo förtvivlat skriker och gråter.
När jag tillslut går in i sovrummet (efter att ha stått i dörren och tittat en liten stund) så tar Andreas upp honom.
När jag då frågar Andreas: "Tar det verkligen så lång tid för dig att förstå att han inte vill ligga ensam bredvid dig?", så får jag svaret: "Nej men jag ska bara byta blöja. Han måste ju lära sig att han ska kunna somna även utan att ligga hos oss"
Ibland kommer det dagar när Andreas verkligen är underbar med Neo, men det är mycket Dator och nu X-box som kommer i mellan.
Nu ikväll så försökte jag natta Neo men han vaknade igen så fort jag la honom i sängen. detta hände minst tio gånger innan jag höll på att brista. Under dessa två timmar som jag försökte natta honom utan resultat så känns det som att Andreas borde sagt något eller åtminstone märkt att jag hade det jobbigt, men nej. han har ju fått hem ett nytt Tv-spel idag *wohooo(not!)* Han märker alltså inte ens där han sitter en meter från Tvn att jag sitter två meter bakom honom och gråter.
Jag vill bara försvinna långt långt bort, länge länge länge... Men jag skulle aldrig i hela mitt liv lämna Neo bakom mig. Jag skulle heller inte klara av att ta Neo ifrån sin pappa och jag tycker det även är svårt att lämna Andreas då jag vissa dagar verkligen verkligen älskar honom.
Jag är alltså enligt BVCs test deprimerad (fick svara på 10 frågor, och där de flesta ligger mellan 5-10, ligger jag på 20. Det enda som jag svarde som var kanon var att jag aldrig skulle göra illa mig själv, och att jag kan känna och umgås med min son) Jag går hos psykologen som verkar tycka att man arbetar sig igenom det jobbiga genom att bara diskutera det positiva.
Så snart orkar jag inte mer. Jag håller på att brista. Jag skulle aldrig skada mig själv, eller Neo. Jag skulle aldrig heller lämna honom för nått i världen.
Men jag vet inte hur jag kommer må om ett tag. Jag mår skit just nu och det blir värre för varje dag.
*Kram på er*
torsdag 27 augusti 2009
Depp
Det enda som gör mig lycklig just nu är att se min son le mot mig och veta att det är mig han ler mot. Jag kan sitta och bara titta på honom när han sover, bara klappa honom lite för att lätta min smärta.
Jag vet inte vart jag ska ta vägen just nu. Jag vill bara åka bort och inte komma tillbaka på väldigt länge. Det enda som håller mig kvar är mitt hjärta och min lycka, Neo.
Jag ler och skrattar som en fasad för att inte blotta min sargade själ för just nu mår jag verkligen inte bra.
Jag vet inte hur jag ska resa mig igen, för jag orkar inte ställa mig på fötter...
HJÄLP MIG!!
Jag vet inte vart jag ska ta vägen just nu. Jag vill bara åka bort och inte komma tillbaka på väldigt länge. Det enda som håller mig kvar är mitt hjärta och min lycka, Neo.
Jag ler och skrattar som en fasad för att inte blotta min sargade själ för just nu mår jag verkligen inte bra.
Jag vet inte hur jag ska resa mig igen, för jag orkar inte ställa mig på fötter...
HJÄLP MIG!!
*Kram på er*
söndag 23 augusti 2009
Uppdatering
Ska uppdatera lite på hemmafixande listan.
Snart ska spjälsängen upp och så ska Neo få sova i den. Handtag till köksluckor och köksskåp och lådor ska köpas nya för upprustning :P
Får se om man kommer på nått mer :) I veckan kommer sakerna från Ellos: Sovrumsgardiner (bruna), sängkappa (vit), sängkläder (vit/beigea), sängöverkast och matchande kuddöverdrag (vita) samt en pläd (brun). Det vita matchar den vita tapeten och gardinerna och pläden matchar sängborden samt stora tavlan i sovrummet.
En annan grej som händer just nu. Neo håller på att bli GALEN! Det kliar och kliar i tandköttet och han tuggar på mig, snutten och sina händer. Han har svårt att somna både på dagarna och kvällarna. Snart kommer nog tänderna :)
Paulina och Mattias har inte sagt nått om tvn än, får se om de vill köpa den.
Skriver imorgon igen, då är det fortsättning på tvätt och städning.
Snart ska spjälsängen upp och så ska Neo få sova i den. Handtag till köksluckor och köksskåp och lådor ska köpas nya för upprustning :P
Får se om man kommer på nått mer :) I veckan kommer sakerna från Ellos: Sovrumsgardiner (bruna), sängkappa (vit), sängkläder (vit/beigea), sängöverkast och matchande kuddöverdrag (vita) samt en pläd (brun). Det vita matchar den vita tapeten och gardinerna och pläden matchar sängborden samt stora tavlan i sovrummet.
En annan grej som händer just nu. Neo håller på att bli GALEN! Det kliar och kliar i tandköttet och han tuggar på mig, snutten och sina händer. Han har svårt att somna både på dagarna och kvällarna. Snart kommer nog tänderna :)
Paulina och Mattias har inte sagt nått om tvn än, får se om de vill köpa den.
Skriver imorgon igen, då är det fortsättning på tvätt och städning.
*Kram på er*
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
