Lägenheten är emot mig just nu, eller tvärtom kanske...
Köket!
Kylskåpet är ett enda MESS! vi har typ inge kul och jag har lust att bara kasta ut ALLT (vilket inte är mycket) och börja om... men det går inte p.g.a. ekonomin. Frysen är igensnöad och man hittar lika lite där inne i röran. Det ser proppfullt ut men har ingen aning om vad vi har där inne... I alla skåp är det rörigt och jobbigt och jag önskar att man kunde kasta ut allt där också och bara ta en tripp till IKEA och uppdatera allt. Allt detta påminner mig att jag vill ha ett helt annat kök! Jag vet inte varför men jag tycker inte alls om vårt kök längre... jag får ångest bara att gå in där!
Vardagsrummet...
Det enda som behövs här inne är väl att rensa och försöka bli av med lite böcker, filmer m.m.
Men så vill jag ha en ny soffa, ny matta och kunna möblera annorlunda!
Jag börjar känna att jag inte alls trivs här längre och ändå älskade jag mitt vardagsrum förut :(
Hallen
Jo men hallen tycker jag om fortfarande. Den är lila och fin. Enda som behövs göras är städa och rensa bort döda blommor (dom överlevde inte min förra resa till Stockholm).
Toaletten!
FY FAN!! Jag hatar mitt badrum! Det har jag alltid gjort. Den är liten, trång, skitig och ligger det en grej på golvet så är det stökigt! Det luktar konstigt också och våttapeten gråter jag över!
I badrumsskåpet är det rörigt och det står massa skit ovanpå skåpet också... In med hyllor och skåp är ingen idé för då blir det för trångt... Och vad är ett badrum utan badkar?? Jag har INGET badkar :'(
Sovrummet:
Där trivs jag fortfarande men jag önskar man kunde få bort alla sängkläder och köpa alla lakan, örngott och påslakan (även alla handdukar) i vitt så att man inte behöver hålla på att PASSA resten av rummet. Då behöver man inte sortera en massa när man ska tvätta heller. Jag önskar mig mer förvaring i klädkammaren också.
Min längtar sträcker sig till den dagen vi har råd att skaffa större så Neo får eget rum :) Han sover hela nätterna nu, så snart har tiden gått (typ tre år :-S) och han vill inte sova med oss längre.
Jag skulle klart kunna bo kvar i Skutskär, då känns mycket bättre att bo här än innan, men jag vet inte hur länge jag kan bo kvar i lägenheten.. Det tär på mig psykiskt och jag mår bara ännu sämre när jag (med Neo på magen) försöker städa.
Jag vill bara rensa ut halva lägenheten och sälja allt jag vill bli av med och köpa nytt.
Jag hoppas det blir bättre till hösten när mammagruppen börjar om inte vet jag inte vart jag ska ta vägen med allt. Sen när vi vet att vi har råd kanske vi kan flytta till större, och förhoppningsvis en som jag trivs bättre i.
Andreas har blivit mycket bättre på att hjälpa till med Neo och han är riktigt duktig. Han är dock fortfarande dålig på att UPP och GÅ lite med honom utan sitter hellre eller ligger ner när han är med Neo. Men han är duktig på att avlasta och hjälpa till :) På den fronten känns allt mycket bättre och jag känner inget behov att flytta till Stockholm, även om jag saknar alla väldigt mycket varje dag.
Neo (som jag nämnde tidigare) sover hela nätterna nu :) det är skönt även om jag är väldigt trött på morgonen när han vaknar vi sjutiden. Och nu när han är piggare och mer aktiv på dagarna är det roligt att leka med honom. Han älskar att stå, sitta och sjunga.
Han skrattar massor när man busar och pratar med honom och han har för det mesta antingen upptäckar ögon eller ett härligt leende på läpparna.
Ändå saknar jag att jobba lite, men inte att gå till själva jobbet. Jag saknar att plugga också men inte själva studerandet.
Jag vet fortfarande inte vad jag ska göra efter mammaledigheten och jag vet fortfarande inte om Andreas får jobb efter Furuvik...?
Jag har ångest!
Nu sover Neo för natten så jag ska krypa ner i soffan och hoppas på nått trevligt på tv :)
Tack för idag, slut för idag.
*Kram på er*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar