Jag ville ju bara inte att han skulle riva sig så hemskt i ansiktet... Bara sista nageln kvar... bara vänster tumnagel kvar...
Jag kan fortfarande se hans ansikte när jag blundar... ja även när jag tittar!
Jag kan fortfarande höra honom skrika och gråta även om han tystnade direkt när jag lyfte upp honom i min famn...
Jag grät och grät och grät och kan aldrig förlåta mig själv!!
Jag knippsade Neo i tummen! :'(
Han blödde knappt men jag har aldrig i hela mitt liv hatat mig själv som när jag insåg vad jag gjort!
Det vart bara ett litet jack, men aldrig mer!!
Han minns det säkert inte imorgon och Andreas har försökt trösta mig hela kvällen.
Jag går in till honom i sovrummet bara för att få se på honom, röra honom och jag bara gråter!
Jag var så försiktig. Allt hade gått så bra. Bara en nagel kvar.
JAG HATAR MIG SJÄLV!
Jag har aldrig känt mig så värdelös som mamma och jag önskar att jag aldrig försökt klippa hans naglar från första början, men dom går verkligen inte att riva bort och han har så mycket sår på huvudet och i ansiktet efter att han rivit sig själv...
Jag ville bara hjälpa. Ville bara göra gott...
Jag kan inte sluta gråta!
Kommer jag nånsin kunna förlåta mig själv?
*Kram på er*
5 kommentarer:
klart du kommer du e en jätte bra mamma :) olyckor händer men de betyder inte att du e dålig mamma<3
Snälla hjärtat, självklart kommer allting att bli bra, du är en toppenmamma men du måste försöka sluta ta allting så hårt. Om du reagerar så här nu, hur ska du då klara alla skrubbsår och blåmärken han kommer få när han upptäcker världen? Barn gör sig illa, de får sår och ett litet jack i em tumme är mycket bättre än sönderrivet huvud och ansikte.
Jag önskar jag kunde hjälpa dig hitta din styrka så att du får stopp på alla tårar, de är inte välkomna, du kan och du är en TOPPENMAMMA!!! Så det så... *kram*
Du är ingen dålig mor! Snarare en väldigt bra sådan eftersom du känner sådan skuld över något du inte kan rå över. Neo har säkerligen redan glömt bort det. Och som sagt, det är bättre med ett litet hack i tummen än massa rivsår över hela kroppen. Han älskar dig inte mindre för det och du älskar honom inte mindre. Du har inte skadat honom med vilje. Därför är du inte en dålig mor!
Jag reagerar annorlunda nu med tanke på att det var JAG som KLIPPTE av hans fingertopp..! Jag reagerar annorlunda nu för hur han såg ut och hans skrik som fortfarande hörs i mina öron när jag ska försöka sova.. :(
Jag förstår att du känner så. Men det jag försöker säga är att du ändå inte kan klandra dig själv. Det fanns ingen ondska i det du gjorde. Det är inte så att du misshandlat ditt barn med vilje. Du älskar honom med hela ditt hjärta, vilket dina skuldkänslor verkligen bevisar. Och så länge du älskar honom har ditt barn allt han kan begära.
Skicka en kommentar