Saknad

Jag ljuger om jag säger att jag inte gråter varje dag över hur långt, dyrt, sällan och jag saknar att åka till Stockholm. Att det kommer tårar varje gång jag får texten "Jag saknar dig" på msn från de jag lämnat där nere.
Jag önskar att det var kortare, billigare och oftare jag kunde komma ner till mina vänner.
Jag drömmer om att en dag kunna ta med mig familjen ner och ha mitt hem där nere. Samtidigt vill jag inte lämna de jag fått här uppe, Andreas familj...
Oftare kan jag inte heller åka ner, för Andreas kan inte följa med. Jag känner mig jätte elak ifall jag åker ner för ofta eller för länge...

Jag och Christina - Bästa vänner för alltid!

♥

Bästa killarna på jorden! Jimmy, Erik och Tom!

♥

Erik på min 18årsdag. Bland dom bästa dagarna i mitt liv. Saknar våra stunder vänner!

♥

Den Otrolige, Fantastiske, Underbara och helt Perfekta Tom!

♥

Jag känner stor saknad! Du är den finaste och bästa gumman! Du har för alltid mitt stöd i alla val du gör! Du har mitt hjärta fullt ut och jag finns här för dig, och alla mina vänner för all framtid!

♥

*Kram på er*
speciellt mina vänner!

God morgon

Lekte med Neo i soffan nu när Andreas gått till jobbet. Så tänkte jag att jag skulle betala räkningar och lade ner Neo i soffan. Gav honom nappen och hoppades att han ville ligga en liten stund... Han ligger och tittar runt men säger inte ifrån så då började jag fixa. Efter fem minuter tittar jag ner på mitt lilla hjärta och.... TUNGA ÖGON! :) Han var så trött så trött. Gav honom Bluefoot och då vart ögonen ännu tyngre. Så kom jag på att vi hade ny musik hemma, Erik Linder som vann Talang 2009. Satte på musiken (som är lugna kända låtar som han sjunger) och då... ZzZzZz
Nu ligger mitt hjärta och snarkar bredvid mig och jag kan inte skatta mig lyckligare än att jag får ta del av honom på dagarna. Med Neo går det underbart! han är jätte snäll och är väldigt lätt att ha att göra med. Han är en nöjd bäbis :D så länge han får mat när han vill är han nöjd både när han är vaken och när han sover :) och han sover jätte bra och är rolig att "busa" med på dagarna :) min bästa kompis och största skatt :D ♥ Jag älskar honom av hela mitt hjärta och han är verkligen mitt mest värdefulla! ♥

Nej back to the bills $$!

*Kram på er*

Bästa dagen på ett tag, vi tar det i bilder :)

Sköldisar!

Puss! :)

Liten apa

Neo ser nånting med tänder...

En mini krokodil

Men sen ser han nått STORT, LURVIGT och ORANGE...

Men det var ju bara Igge :)

Liiiiipa åt pappa :P

Neo försöker säga att Pappa inte riktigt är lika söt som han själv när pappa lipar ^^

Så här pappa

Sen när det vart lite kyligare busade Neo runt under filtarna i vagnen :D

Sen tog han en sista koll så både mamma och pappa var med mot bussen...

Innan han somnade gott och vi åkte hem :)

Vi hade det riktigt trevligt i parken :) vi åt gott, både mat och glass. Vi hälsadepå alla glada Furuvikare. Försökte vinna choklad hos Feke, satt i Maries knä i bakfickan medan Pontus fixade kaffe och proppen gick ^^ Efter det gick vi och vinkade till Tina som satt vid bergbanan :)
Helene i restaurangen träffade Neo när han var som mest vaken och fick pilla honom lite på tårna :)
Det var en riktigt trevlig dag vilket vi alla tre behövde efter alla de dagarna som förflutit på senaste tid.

*Kram på er*

Used to

Brustet hjärta

När man ser den man älskar ha statusen "Som en statist i någons annans dröm" då brister mitt hjärta.
Men nu vet jag hur han ser på det hela. Vi har helt enkelt inte samma drömmar alls.
Är det då värt att stanna?
Han får bara jobbet gjort för att få det gjort.
Igår behövde jag inte be honom ta Neo en stund på kvällen, men det var inte från hjärtat han tog upp sin son just för att han ville ta upp honom. Han tog upp honom för att han vet att jag vill och förväntar mig det från honom.
Igår fick jag också veta att han inte ens vill ha barn.. Det är ju alltid kul att få veta sådär 9månader försent...!

*Kram på er*

Hjärnan brister snart

Jag är mamma ledig till 31 december som det ser ut som nu, men vad ska jag göra sen om Andreas tar över?
Jag velar över om jag ska jobba eller försöka plugga?
Vad händer om jag väljer att arbeta men inte får jobb?
Om jag väljer att studera, vad och vart ska jag plugga

Detta är iallafall bestämt: Om inte Andreas fått jobb innan hösten är slut så ska han vara pappaledig efter december och sedan tar jag över igen till sommaren så han kan jobba på Furuvik.
Om han får jobb ska jag vara mammaledig tills Neo börjar på dagis och så tar Andreas sina 60 dagar senare :)

Vi får se hur det löser sig med allt...
Det har iallafall varit framsteg idag med Andreas. Han har umgåtts med Neo, dom sov en stund tillsammans och han gick själv upp utan att jag bad honom när han vaknade lite nu på kvällen. Det kändes helt underbart att se dom tillsammans och jag hoppas att det vill hålla i sig. Annars vet jag inte hur länge jag orkar...
Jag älskar min familj

*Kram på er*

Brister

Känns inte som att jag kommer orka så mycket längre. Jag åkte till Stockholm för att Andreas inte verkade vilja hjälpa till...
Han saknade oss så mycket och var ledsen över att vi inte kom hem som beräknat, men nu är det samma sak.
Hur kan datorn, telefonen och tvn vara så mycket viktigare än hans egen son? Har försökt förklara att Neo behöver honom också, att han gråter av en anledning och att han då behöver närhet. Andreas kan ju göra allt utom att amma, men han verkar tro att han kan vara passiv tills det är dags att börja med uppfostran.
Han tror att Neo inte behöver nån annan än mig tills han är sex månader gammal, men om han ska vänta med att vara pappa och vara med hans son i sex månader så kommer det inte hålla mellan oss. Neo behöver se Andreas, höra honom och känna hans närhet och lukt, man han förstår inte detta. Jag har försökt att prata med honom, men han tycker verkligen att han har rätt. Jag ska ensam ta hand om Neo tills han är 6månader, då kommer Andreas in i bilden tydligen. Man är väl två om att skaffa barn?
exempel:
Jag säger att om Neo är ledsen så kan han ta upp honom och gå runt lite, Andreas tycker då att han behöver bärsele så han kan sitta vid datorn samtidigt...
Jag säger att Neo behöver känna Andreas närhet, Andreas säger att Neo känner hans "aura" om han är i samma rum...
osv osv...
Jag vet inte vad jag ska göra
Känns som att jag är ensam. Jag tar hand om honom ensam på dagarna och tar hand om honom ensam på kvällarna. På nätterna vaknar han några gånger, även om han bara har tappat nappen eller liknande och somnar direkt igen så vaknar ju jag och hjälper honom + att han ammar 2 gånger på natten. Vaknar Andreas så behöver han bara vända sig och somna igen. För mig är det ett 24/7 jobb medan det känns som Andreas bara ser på... :'(
Jag kommer aldrig orka stanna kvar i vårat förhållande om det kommer fortsätta så här... :(
Jag har försökt ge honom ett val, att välja mellan datorn och hans familj. Han verkar vela (??????) så ska försöka prata med honom igen.
Sker ingen förändring så hoppas jag för min egen skull att jag har mod och styrka att säga ifrån (vilket jag inte brukar ha) men jag hoppas verkligen att han ska förstå snart hur viktig han är!!

Ska nog sova nu. Neo sover för länge sen...
Godnatt

*Kram på er*

Mina 2 topp 5 på mp3n

Nickelback

1. Far away
2. Photograph
3. Gotta be somebody
4. Someday
5. If today was youre last day

Daughtry

1. Used to
2. What about now
3. Its not over
4. Home
5. Allt these lives

Dom passar lite till mitt humör just nu och jag minns mycket när jag hör dessa låtar...
Tänker också mycket på mamma och pappa och mina minnen med dom när jag hör vissa låtar. Tänker också på hur jobbigt mamma har det och att jag önskar jag kunde lätta hennes saknad...

*Kram på er*

Allt jag gör nu är gråter!

Skulle prata med pappa idag.. Fråga och försöka förstå. Han kom hem till mamma men jag ville inte störa när de pratade i köket. Sen så gick allt så snabt och han skulle åka... Jag tappade modet och vågade inte fråga... Så skulle man krama honom hejdå innan han åkte, för imorgon åker jag hem. Då brast allt. Jag orkade inte låta bli att gråta. Jag fick slut på luften och jag bara grät. Grät i pappas famn där i hallen som om jag var fem år igen och jorden höll på att gå under, som det gör för femåringar när det är något som är fel. Jag kan inte förstå vad som gick fel? En dag så sa dom det bara, över telefonen när jag var nästan 20mil ifrån dom. Sen har dom inte sagt nått mer... Ingen förklaring, inge försök att få mig att förstå... Sen reste de till Egypten, "hela" familjen och jag stod där ännu fler mil ifrån dom och kännde mig bortglömd och utanför familjen. Var det jag som splittrade familjen från början? Var det jag som klippte banden och ställde mig utanför? Är det inte ens mål i livet som föräldrer att se sina barn lämna boet? Eller är det bara ett steg ifrån familjen och inte räknas längre? Jag önskar att jag hade fått en förklaring för länge sedan. Bara några ord eller iallafall fått höra att det inte är mitt fel. Höra att jag fortfarande är hans stora tjej. Jag vet inte vad jag ska göra och nu är allt det modet jag byggt upp borta. Allt jag gör nu är gråter!

*Kram på er*

Drömmar

Jag önskar det var lättare att förverkliga drömmar i livet.
Jag önskar att jag inte var ensam om de drömmar jag har.
Jag önskar jag önskar...

*Kram på er*

Gamla Godingar <3

*Kram på er*

Jag låter er rulla ner för kinden, orkar inte hålla er inne!!

Jag vet inte om det är dom "roliga" hormonerna som gör det, men just nu är jag så botten körd!
Jag orkar inte låta bli att gråta och jag kan inte ens räkna upp allt jag gråter över...

Jag gråter över att pappa inte är kvar hemma hos mamma. Jag gråter över att mamma säger Pelle när hon pratar om/hälsar från honom med mig, men pappa när hon pratar om/hälsar från honom med mina systrar. Så då gråter jag över att jag kallar honom pappa och för att det börjar kännas fel.
Jag gråter över att jag bor så långt bort från mina vänner och min "gamla" familj, jag gråter över att jag saknar Andreas. Jag gråter över att jag inte är stark och jag gråter över allt och alla som jag saknar från förr i livet. Jag saknar den kontakt jag hade med mina vänner och jag gråter över att jag förlorat så många på vägen till den jag är idag.
Jag vet att borde vara lycklig över hur långt jag kommit, men gråter ändå över hur vägen dit har gått för väg.
Jag gråter över att livet är så svårt ibland och att det bara uppstår problem när man försöker drömma eller sätta upp mål i livet.
jag gråter över att jag vissa gånger inte klarar eller orkar mer.
Jag gråter över att jag önskar mig mer när jag borde vara nöjd med mitt liv. jag gråter över att jag önskar att vissa saker vore annorlunda när jag faktiskt har det riktigt bra!
Jag gråter för att jag inte orkar hålla upp fasaden längre
Så nu orkar jag inte! Jag låter er rulla ner för kinden, orkar inte hålla er inne!!

*kram på er*

Och hur fin var inte denna då?

*Kram på er*

*Kram på er*

<3

This time, This place

Misused, Mistakes

Too long, Too late

Who was I to make you wait

Just one chance

Just one breath

Just in case there's just one left

'Cause you know,you know, you know

That I love you

I have loved you all along

And I miss you

Been far away for far too long

I keep dreaming you'll be with me

and you'll never go

Stop breathing if

I don't see you anymore

On my knees, I'll ask

Last chance for one last dance

'Cause with you, I'd withstand

All of hell to hold your hand

I'd give it all

I'd give for us

Give anything but I won't give up

'Cause you know,you know, you know

So far away

Been far away for far too long

So far away

Been far away for far too long

But you know, you know, you know

I wanted

I wanted you to stay

'Cause I needed

I need to hear you say

That I love you

I have loved you all along

And I forgive you

For being away for far too long

So keep breathing

'Cause I'm not leaving you anymore

Believe it

Hold on to me and, never let me go

Keep breathing

'Cause I'm not leaving you anymore

Believe it

Hold on to me and, never let me go

Keep breathing

Hold on to me and, never let me go

Keep breathing

Hold on to me and, never let me go

*Kram på er*

Saknar!

Träffade Viktoria idag och efter henne Erik och Antonios :)
När man äntligen får träffa folk igen så kommer saknade ännu mer och jag önskar verkligen att jag hade alla på ett ställe. Jag önskar verkligen att jag kunde bo med min kärlek fast i Stockholm...
Jag saknar allt vi hade förr och saknar det faktum att jag inte har chansen att bara ta mig in till stan och träffa mina vänner.
I skutskär har jag min underbara Paulina och världens bästa Sandra, men de är också de enda. Jag kan låta idiotisk som inte tycker dessa underbara människor räcker, men de är min familj och min gamla vännskap behöver jag också!
Jag saknar också att kunna träffa min mamma när jag vill och vissa dagar behöver jag henne verkligen och då är hon så väldigt långt bort...
Jag älskar Andreas och Neo över allt i världen och dom skulle jag aldrig byta bort, men jag skulle vilja ändra så att sverige trycks ihop och allt blir så mycket närmre...

Jag har en önskan som jag önskar varje kväll innan jag lägger mig. Vad jag önskar kan jag inte säga för då slår det inte in...
Jag önskar, Jag önskar!!

*Kram på er*

Stockholm

Nu är jag och Neo nere i stockholm igen, på både gott och ont...
Jag känner verkligen att jag behöver lite stöd och kärlek från mamma tankat just nu, men samtidigt så är det inte kanon att åka ner med en sån liten bebis. Imorgon blir Neo 1 månad.
Andreas ska ju lära känna Neo också, även om det vissa gånger inte känns som han är där...
Han tycker det är svårt, det vet jag. Han säger att han känner sig ivägen, men han kan också be om hjälp. Även om han har Neo så betyder inte det att han måste förstå allt själv på en gång... Det verkar däremot som om han har det kravet på sig själv. Inte ens jag som är med Neo 24/7 förstår än vad det är han vill vissa gånger och vi är väl där för att hjälpa varrandra...?
Jag vet inte hur jag ska göra men ibland så känns det som jag är ensam och då behöver jag mamma. Jag behöver Andreas också och resten av sommaren kommer jag vara hemma. De som vill träffa mig får komma upp för nån gång måste man slå näven i bordet och se till att det som lovat att komma upp gör det nån gång.. Det är för många som sagt att det ska komma och hälsa på som man inte sett röken av. Viktoria är den enda som verkligen tar sig upp för att träffa mig och hon är väl inte min enda vän??
Nej nu ska jag och Neo gå ut i solen och kanske ner till vattnet och upptäcka lite :)

*Kram på er*