fredag 31 juli 2009

Saknad

Jag ljuger om jag säger att jag inte gråter varje dag över hur långt, dyrt, sällan och jag saknar att åka till Stockholm. Att det kommer tårar varje gång jag får texten "Jag saknar dig" på msn från de jag lämnat där nere.
Jag önskar att det var kortare, billigare och oftare jag kunde komma ner till mina vänner.
Jag drömmer om att en dag kunna ta med mig familjen ner och ha mitt hem där nere. Samtidigt vill jag inte lämna de jag fått här uppe, Andreas familj...
Oftare kan jag inte heller åka ner, för Andreas kan inte följa med. Jag känner mig jätte elak ifall jag åker ner för ofta eller för länge...


Jag och Christina - Bästa vänner för alltid!


Bästa killarna på jorden! Jimmy, Erik och Tom!

Erik på min 18årsdag. Bland dom bästa dagarna i mitt liv. Saknar våra stunder vänner!

Den Otrolige, Fantastiske, Underbara och helt Perfekta Tom!

Jag känner stor saknad! Du är den finaste och bästa gumman! Du har för alltid mitt stöd i alla val du gör! Du har mitt hjärta fullt ut och jag finns här för dig, och alla mina vänner för all framtid!

*Kram på er*
speciellt mina vänner!

2 kommentarer:

paulina sa...

vet exakt hur de e gumman känner samma sak. :( de e tufft och man önskar man åtminstånde bara hade haft nån mil till alla. man känner sig sliten och dragen åt alla håll och önskar bara att världen vore liten.

Nattis sa...

Ja exakt!! :(
Önskar jag hade råd att ta körkort, men icke. Och sen när man väl har körkort dåska man ju helstha råd med bil... men icke det heller :'(