lördag 25 juli 2009

Brister

Känns inte som att jag kommer orka så mycket längre. Jag åkte till Stockholm för att Andreas inte verkade vilja hjälpa till...
Han saknade oss så mycket och var ledsen över att vi inte kom hem som beräknat, men nu är det samma sak.
Hur kan datorn, telefonen och tvn vara så mycket viktigare än hans egen son? Har försökt förklara att Neo behöver honom också, att han gråter av en anledning och att han då behöver närhet. Andreas kan ju göra allt utom att amma, men han verkar tro att han kan vara passiv tills det är dags att börja med uppfostran.
Han tror att Neo inte behöver nån annan än mig tills han är sex månader gammal, men om han ska vänta med att vara pappa och vara med hans son i sex månader så kommer det inte hålla mellan oss. Neo behöver se Andreas, höra honom och känna hans närhet och lukt, man han förstår inte detta. Jag har försökt att prata med honom, men han tycker verkligen att han har rätt. Jag ska ensam ta hand om Neo tills han är 6månader, då kommer Andreas in i bilden tydligen. Man är väl två om att skaffa barn?
exempel:
Jag säger att om Neo är ledsen så kan han ta upp honom och gå runt lite, Andreas tycker då att han behöver bärsele så han kan sitta vid datorn samtidigt...
Jag säger att Neo behöver känna Andreas närhet, Andreas säger att Neo känner hans "aura" om han är i samma rum...
osv osv...
Jag vet inte vad jag ska göra
Känns som att jag är ensam. Jag tar hand om honom ensam på dagarna och tar hand om honom ensam på kvällarna. På nätterna vaknar han några gånger, även om han bara har tappat nappen eller liknande och somnar direkt igen så vaknar ju jag och hjälper honom + att han ammar 2 gånger på natten. Vaknar Andreas så behöver han bara vända sig och somna igen. För mig är det ett 24/7 jobb medan det känns som Andreas bara ser på... :'(
Jag kommer aldrig orka stanna kvar i vårat förhållande om det kommer fortsätta så här... :(
Jag har försökt ge honom ett val, att välja mellan datorn och hans familj. Han verkar vela (??????) så ska försöka prata med honom igen.
Sker ingen förändring så hoppas jag för min egen skull att jag har mod och styrka att säga ifrån (vilket jag inte brukar ha) men jag hoppas verkligen att han ska förstå snart hur viktig han är!!

Ska nog sova nu. Neo sover för länge sen...
Godnatt

*Kram på er*

Inga kommentarer: