Så nu har Andreas sluta äta för att maten ska räcka till mig, vilket jag inte mår bra av heller. Jag kan inte äta medan han svälter sig själv. Jag ska försöka sälja lite saker på blocket och hoppas på att jag får in lite pengar där. Jag och Andreas gör nästan aldrig nånting tillsammans och när jag vill mysa eller umgås hemma så tycker han att vi gör det så länge vi är i samma lägenhet.Kul att kramas med nån som är i ett annat rum.
Jag har verkligen ingen ork längre och det är jobbigt att veta att det kommer bli värre när första maj kommer och alla räkningar ska ha blivit betalda...
Jag klarar inte av att låna pengar längre, står redan i skuld till alla jag känner känns det som... Jag kommer bryta ihop om det inte blir bättre snart men jag vet inte hur jag ska fixa det heller... Jag har verkligen försökt att ta hand om oss här hemma. Alla mina pengar som jag fick, som jag egentligen ville spara till bebis och vårat liv med barnet har gått åt till våra räkningar m.m. självklart var ju allt meningen att spara utan en del skulle ju användas till räkningar och leva, men ingenting har blivit sparat... Allt har gått åt och lite till. Nu känns det som att Andreas skulle klara sig så mycket bättre utan mig och jag skäms så fruktansvärt att jag är med barn.
Samtidigt som Andreas och jag ska bli en familj så känns det som att vi dras längre och längre ifrån varrandra, och jag börjar fråga mig själv om han verkligen är lycklig med mig, och om jag verkligen är lycklig med honom. Jag skulle aldrig kunna lämna honom, för jag älskar honom mer än mitt eget liv. Men jag kan inte hålla kvar allt bara för min egen skull... Man ska vara två i ett förhållande, och så som det ser ut just nu så försöker jag hålla ihop nått som inte ens finns för honom... Jag vet inte vad jag ska ta mig till... Jag önskar att vi hade väntat med så mycket om oss, samtidigt som jag inte velat missa en minut av allt han är, gör och gjort. Jag orkar inte kämpa mer. Känns somallt bara blir värre och stupar rakt ner snart!
*Kram på er*
3 kommentarer:
Lilla gumman! Det är Andreas som ska vara lycklig att han har dig! Säg att ni har olika värderingar, att du inte umgås, du ser ju saken på ett annat sätt så ni får kompromissa. Tror han är orolig och skäms lite för att han inte kan ta hand om dig! Försök prata med varandra! Jag önskar jag kunde låna pengar till dig, men jag är urfattig själv just nu....
jag älskar dig och är med dig i tanken!!!
Kanske är dags att skaffa ett jobb..?
Ett jobb när man kan jobba 40dagar?
Du tror inte jag försökt hitta ett jobb sen Furuvik stängde eller??
Åhhh Pucko!
Skicka en kommentar